I begynnelsen...

Den 29 juni 2009 sänds P3 Pop under temat andlighet. På deras hemsida finns en beskrivning av programmet:

"Hur religiös är du?" Frågan har säkert mött dig de senaste veckorna, om det så varit via en tidningsannons eller en reklampelare på stan. En intresseorganisations kampanj för att väcka vår medvetenhet kring den egna personliga tron sammanfaller väl med en ny strömning i den svenska poppen. Plötsligt dyker det upp fler och fler artister och band som också diskuterar frågor om andlighet, tro och gudsbegreppet i sin musik och som gör det för publik både inom och utanför kyrkan.

I samma program formulerade Eric Schüldt uttrycket "ett sakralt anslag", vilket jag tog fasta på. Jag fick en insikt om att den musiken jag själv föredrar och lyssnar på ofta rymmer ett liknande djup, en ton från ekande byggnader och innerlig längtan. Kanske beror det på det just på min uppväxt med psalmsång och lovsjungande. Samma sommar sitter jag och knåpar på en akademisk uppsats om livsåskådningen i Sufjan Stevens album "Seven Swans". Jag konstaterar:

Det senaste året har det talats mer och mer om sammankopplingen andlighet och popmusik. I radio, nyhetsartiklar och bloggar har namn som Jonathan Johansson och David Åhlén omnämnts och ögon har öppnats mot musik som innehåller ett budskap om frälsning och frågor om evigheten. Den amerikanske musikern Sufjan Stevens är en av de nutida, öppet och ogenerat kristna artister som slagit igenom på den ”profana” scenen snarare än att spela i kyrkliga sammanhang. Han är idag en av indiepopvärldens mest eftertraktade artister. Hans musik beskrivs som indiepop/folkrock och texterna vittnar om en levande gudstro; lovsång som faktiskt går hem hos massorna.

Nya sätt att förkunna evangeliet och en parad av toner för att förhärliga den Gud som ständigt skapar och ständigt älskar. Med den här bloggen vill jag på mitt sätt lyfta fram dessa artister.

Bildkälla:http://www.sr.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/2945/619913_366_400.jpg