Lokal och inte pekoral

På tal om det här:

Senaste nytt är att fantastiska Loney Dear och Ed Harcourt intar Filadelfiakyrkan i Stockholm den 4 december. Enligt Loney Dears Facebook-page bjuds alla influgna amerikaner på gratis biljetter och middag hemma hos Emil Svanängen i egen hög person.

Pressmeddelandet säger:

Halleluja! Alla tidningar från Dagen till Dagens Nyheter har vid det här laget behandlat ämnet; den ny- eller återfunna kärleken mellan popmusiken och kyrkan. (Kyrkan främst benämnd lokal och inte pekoral, även om vi har ett par svenska exempel på troende artister.) Linjen från Arcade Fire till Jonathan Johansson; från Loney, Dear till Christopher Sander; från Brahms till Rufus Wainwright och från Cirkus till Filadelfiakyrkan behöver inte vara rak för att finnas där. Kyrkan erbjuder akustik och atmosfär värdig de stora känslorna och i en tid då det är på tapeten med nykonservativa kulturyttringar i en sann antikommersiell anda är kyrko-lokalen en given plats att åter föda med värme och gemenskap. Må det vara i en iaf något mindre patriarkal trosform.

Bildkälla

All the Trees of the Field Will Clap Their Hands

Jes 55: 12

I glädje skall ni tåga ut och ledas hem i trygghet.

När ni kommer brister berg och höjder ut i jubel,

markens alla träd klappar händer.

Popmusikens intåg i kyrkan

Den här bloggen handlar framför allt om hur kyrkan (alltså de kristna, inte byggnaden) förflyttar sin musik utanför sitt eget sammanhang. Vi kan samtidigt se en liknande rörelse, fast åt motsatt håll: fler och fler populärmusiker vill använda kyrkan som konsertlokal.

På PSL kan man idag läsa följande rapporterat från festivalen Airwaves i Reykjavik:

"Breaking News! Kyrkan är den nya arenarocken. Konserter av olika slag – gosskörer, symfoniorkestrar, pop – gör sig bäst i kyrkan. Se bara på El Perro Del Mars senaste spelning på Way Out West. Lysande inramning. Och på Iceland Airwaves fastställs min tes. Kings of Convenience spelar bland annat i den vackra modernistiska rymdkyrkan Frikirkjan church! Genialt, om jag får säga det själv. Rockkollekt är det ord jag använder mest just nu."

Bild från http://blogg.svt.se/psl/wordpress/wp-content/uploads/2009/08/hajen2.jpg

Aldrig ensam

Idag släpptes Jonathan Johanssons nya video "Aldrig ensam" från albumet "En hand i himlen".

Kortfattat innehåller den en vit limousine, kindben, pelargoner och ett fruset barn med strålkastare.

Annars, kolla in!

I begynnelsen...

Den 29 juni 2009 sänds P3 Pop under temat andlighet. På deras hemsida finns en beskrivning av programmet:

"Hur religiös är du?" Frågan har säkert mött dig de senaste veckorna, om det så varit via en tidningsannons eller en reklampelare på stan. En intresseorganisations kampanj för att väcka vår medvetenhet kring den egna personliga tron sammanfaller väl med en ny strömning i den svenska poppen. Plötsligt dyker det upp fler och fler artister och band som också diskuterar frågor om andlighet, tro och gudsbegreppet i sin musik och som gör det för publik både inom och utanför kyrkan.

I samma program formulerade Eric Schüldt uttrycket "ett sakralt anslag", vilket jag tog fasta på. Jag fick en insikt om att den musiken jag själv föredrar och lyssnar på ofta rymmer ett liknande djup, en ton från ekande byggnader och innerlig längtan. Kanske beror det på det just på min uppväxt med psalmsång och lovsjungande. Samma sommar sitter jag och knåpar på en akademisk uppsats om livsåskådningen i Sufjan Stevens album "Seven Swans". Jag konstaterar:

Det senaste året har det talats mer och mer om sammankopplingen andlighet och popmusik. I radio, nyhetsartiklar och bloggar har namn som Jonathan Johansson och David Åhlén omnämnts och ögon har öppnats mot musik som innehåller ett budskap om frälsning och frågor om evigheten. Den amerikanske musikern Sufjan Stevens är en av de nutida, öppet och ogenerat kristna artister som slagit igenom på den ”profana” scenen snarare än att spela i kyrkliga sammanhang. Han är idag en av indiepopvärldens mest eftertraktade artister. Hans musik beskrivs som indiepop/folkrock och texterna vittnar om en levande gudstro; lovsång som faktiskt går hem hos massorna.

Nya sätt att förkunna evangeliet och en parad av toner för att förhärliga den Gud som ständigt skapar och ständigt älskar. Med den här bloggen vill jag på mitt sätt lyfta fram dessa artister.

Bildkälla:http://www.sr.se/Diverse/AppData/isidor/images/News_images/2945/619913_366_400.jpg